Att bli lämnad! Det är som att förlora ngn ....som att ngn dör!
Jag saknar min man/ex-man lika mkt som jag saknar någon som inte finns längre!
För han finns ju inte längre, min man!
Han som jag delar efternamn med och har barn tillsammans med, är inte samma man som jag levt ihop med och älskat! Inte alls! För den person som jag älskar, trodde jag kände utan och innan!! Han skulle aldrig lämna mig, han skulle aldrig lämna sina barn! Han var en person man kunde lita på! För alltid!
Så jag har förlorat en person i min närhet! Och fan vad saknaden är stor! Fan vad jag längtar efter honom!
Men jag har igen plats dit jag kan gå och sörja! Jag kan inte gråta öppet på samma sätt som om någon faktiskt hade dött!
Alla säger bara "glöm honom" " gå vidare"
Få tänker på att jag faktiskt förlorat ngn!
Min bästa kompis, min man, personen jag älskat så länge, älskat över allt annat. Personen jag bildat familj med, pappan till mina barn! Jag har förlorat min stöttepelare, min livlina, min starka sida! Min andra hälft!
Jag vill inte höra att det blir bättre, jag vill ha förståelse över att jag är ledsen, att jag sörjer! Att jag just nu inte vill ha det bättre, jag måste få sörja först.
För mig kunde han lika gärna vara död! Det hade inte varit bra för mina barn men om jag ser till egot! Jaget! Så hade det nästan varit lättare att gå vidare om han dött!
Ja hemskt men så känner jag och har känt i fyra månader! Idag är det fyra månader sen jag blev lämnad!
En bit av mig dog då!
Mitt liv kommer aldrig bli sig likt igen!!
Jag har förlorat så mkt!

Men vad fasen händer!!!
1 hg gick jag ned på en vecka trots att jag fastat två dagar och gått fyra promenader!!
Men sen igår har jag gått UPP 7 hg!
Vad är problemet!
Åt dessutom inte ens mkt igår!!
Vad håller min kropp på med!
Känna som om den håller på att sparka bakut, på flera sätt!!

Jag skyller allt på min blivande ex man!!
Grrr